Sverigeresan den 23 maj 2012

Vi startar från Gällivare för att resa så långt norr ut i Sverige som du kan komma med bil, till Karesuando. Vi reser genom ett fantastiskt vackert landskap, omgivna av mycket sjöar och snöklädda fjäll. Solen värmer idag och det är strålande vackert väder. Det är ca.1 timma kvar till midnattssol eller ca 2 mil till norrut, då hade vi kunnat se midnattssolen.

Vårt första stopp idag är i Övre Soppero och den ”Gode herdens kyrka”. Här möter vi underbara gudsmänniskor, brännmärkta av en himmelsk vision från Gud. Dessa pionjärer köpte kyrkan i Södra Sverige, flyttade den hit uppbyggde upp den och invigde den år 1986. De fick uppleva en stark väckelse med många som omvände sig till Gud. Här har de gett sina liv för Guds rike. Vi  får en underbar stund med stark bön tillsammans med dessa härliga människor. Vi proklamerar Guds rike och ber för dessa  områden, om människors frälsning och om eld över Sverige.

Det första stoppet utveckals till ett ögonblick av gudomlig koppling, oplanerat men designat av Gud.

Vi fortsätter till Karesuando, den nordligaste platsen i Sverige som man kan ta si till med bil. För att komma högre upp måste man köra i Finland. Karesuando är platsen där Lars Lewi Lestadius verkade som prost och sedan efter sin frälsning som väckelsepredikant. Denna plats är vaggan till Lestadianismen. Väckelsen som bröt ut i och med Lestadius frälsning kom att beröra stora delar av Övre Norrland samt de nordliga områdena i både Finland och Norge. Denna del av Sverige har varit föremål för en stark väckelse men nu finns bara en liten grupp levande kristna i dessa områden.

Här i Karesuando besöker vi först ett Pörte, en liten stuga på ett rum och kök, där Lestadius bodde med sin fru och sina 17 barn. Pörtet fungerade också under en tid som samlingslokal för möten. Pörtet blev självklart fort för liten för samlingarna. Denna väckelse berörde och förändrade människor på djupet. Män och kvinnor blev förvandlade i Jesu namn, lösta från spritmissbruk och annat och hela samhällen påverkades starkt.

Vi besöker också kyrkan i samhället som ligger som ett smycke uppe på en höjd, mitt i samhället och precis vid kanten av Maunuälven som längre söderut går ihop med Torneälven. Vi får en timma på oss för att be inne i kyrkan. Vi ber om ett genombrott för Guds rike i Karesuando och ner över Tornedalen. Vi ber att den helige Ande skall utgjutas på nytt över bygden och folket, vi ber om en ny väckelse i området och vi proklamerar att väckelse skall komma över hela vårt land. Vi upplever en stark närvaro av Gud under tiden vi ber i kyrkan, den helige Ande är där och vi kan se och profetera om en kommande tid av andeutgjutelse.  En rapport om andeutgjutelsen och väckelsen skulle kunna lyda enligt följande: ”vid pingstdagens gudstjänst i Karesuandos kyrka, faller Guds Ande över åhörarna, när kyrkoherden intar predikostolen, slår upp dagens text från Apostlagärningarnas andra kapitel och läser om den första pingstdagens händelser i Jerusalem. Män och kvinnor uppfylldes av den helige Ande, de kom i andehänryckning och grät over sina synder, omvände sig och började tala i tungor och profetera. Prästen själv föll ner på sina knän inför Gud och överlät på nytt sitt liv till Herren och kallelsen Gud gett honom. Från denna söndag daterar sig en ny folkväckelse som nu sprids som en präriebrand ner över Sverige.”

Vi flyttar oss därefter från kyrkan och ställer vi oss på bron som leder över älven, från Sverige och till den fiska sidan och delen av Karesuando. Vi proklamerar ut Guds ord från denna nordliga plats i Tornedalen och ber att Herren skall röra vid hela Torndealen från norr till söder.

Efter en underbar böneeftermiddag bjuds vi hem till ett hem i Karesuando för gemenskap och middag.

Kvällens möte hålls sedan på den fiska sidan av Karesuando. Där möter vi svenska och finska syskon för att be tillsammans med dem. Här möter vi en hunger efter bön och gemenskap. De troende uttrycker en längtan efter att få undervisning i Guds ord och de inbjuder oss att komma tillbaka så fort vi kan för att stanna där någon dag och ge dem undervisning och bistå dem i bön. Vi får också här uppleva en stark närvaro av Gud. Vi delar Guds ord, ber tillsammans över den finska och den svenska flaggan. Vi proklamerar Guds rike och får också betjäna syskonen med våra böner.

Efter kvällens möte tar ett äldre finskt par med oss ytterligare någon mil norr ut till platsen för den första kristna kyrkan i norra Finland. Kyrkan byggdes år 1661 och var sedan i bruk fram till 1826 då den monterades ner och flottades fyra mil söderut där den sattes upp och var i bruk till en bit in på 1900-talet. Det har alltså funnits brinnande kristna och pionjärer här uppe i Sverige och Finland i flera hundra år. Helt fantastiskt.

Det finska paret inbjuder oss sedan till sitt hem för att bjuda på kvällsmat, vi får en underbar kväll tillsammans med nya trossyskon. De talar ingen svenska eller engelska, utan enbart finska och något lite tyska. Vi kommunicerar med varandra via de olika språken, svenska, finska och tyska, med teckenspråk och i den helige Ande. Upplevelsen är underbar, vi har Herren tillsammans, vi är ett i Anden och han är där mitt i språkförbistringen.

Framåt kvällen återvänder vi till Övre Soppero för att övernatta i ”Den gode herdens kyrka.” Vi har haft en helt osannolik dag.