Gäller religions och yttrandefrihet i Sverige?

Det är dags att stå upp för kristna värderingar och för de kristna i vår värld, Det är dags att våga öppna munnen och tala. I vårt demokratiska land har vi både yttrandefrihet och religionsfrihet, som två grundpelare i grundlagen. Det är en demokratisk rättighet att både enskilt och offentligt hävda en åsikt eller sin tro, så länge den inte är kränkande.

Yttrandefrihet och religionsfrihet är en vacker tanke. Demokrati likaså. Men är det mer än en vacker tanke? Den tanken tycks inte gälla alla.

Idag hör vi rapporter om de kristnas situation i världen. Kristna är den mest förfölja religiösa gruppen i världen. De riskerar våldsam förföljelse och detta i ca 35 länder och på många platser handlar det om systematisk utrotning.

Vem skriver eller talar om detta? Jo det skrivs lite här och där, men vem är beredd att stå upp för att solidarisera sig med dessa kristna.

Det pågår en utrensning av kristna i Mellanöstern. Det är ett slags korståg där kyrkor bränns ner och biskopar mördas. Likaså i Kina, där den kristna församlingen tvingas ner under jorden för att bedriva sin verksamhet, utöva sin tro och fira gudstjänst. Människor drivs från sina hem och sina länder enbart för att de tror på Gud och på Jesus. Deras tro kostar dem livet. Vem står upp för dem? Vem demonstrerar och ropar slagord i solidaritet med de kristna som förföljs? Vem vågar höja sin röst med anledning av att kristna förföljs och hotas till livet runt om i vår värld. Men det stannar inte där, det kryper allt närmare vårt eget samhälle.

Det är något med religionshatet i vårt land, som gör det svårt att ta bladet från munnen. Varför går det nästan inte att skriva eller prata om kristna värderingar och tro idag i vårt demoratiska Sverige, som höjs till skyarna som ett exempel på ett land där både religionsfrihet och yttrandefrihet hör till allas rättighet. Är det verkligen mer än en vacker tanke? Så fort du öppnar munnen för att samtala om din tro och uppfattning i etiska och moraliska frågor, och uppfattningen inte följer den politiskt korrekta mallen, läggs misstänksamhetens och hatets blöta hästfilt över dig.

Under de senaste veckorna har vår nye arbetsmarknadsminister, Elisabeth Svantesson fått löpa gatlopp, jagade av intoleranta och aggressiva journalisters okunnighet och arrogans emot allt som har med kristen tro att göra. Av vilken orsak? Hennes uppfattningar följer inte i allt den politiskt korrekta mallen. Hon råkar tro på Gud och har en uppfattning i frågor som handlar om etik och moral, om rätten till liv och synen på äktenskap. Dessutom har hon ”fräckheten” att tillhöra ett kristet samfund och en kristen församling. Är det inte okej i ett demokratiskt samhälle? Samtidigt har hon visat sig vara fullt kompetent och en duktig politiker med gott omdöme och god karaktär, så kompetent för stadsminister Fredrik Reinfeldt, att hon fått förtroendet att bli arbetsmarknadsminister i regeringen.

I spåren av hetsjakten på Elisabeth Svantesson har flera kristna företrädare i Sverige drabbats av samma klappjakt. Pastor Per-Åke Eliasson i församlingen Kristet Center Örebro, har nagelfarits, kritiserats och utsatts för journalistikens osanna granskning.

Själv har jag och min familj och församling drabbats av samma klappjakt. Efter ett telefonsamtal som började helt oskyldigt med frågan om vad jag ansåg om utnämningen av vår nya arbetsmarknadsminister, slog Expressens journalist till med full kraft i ett antal kritiska frågor om min syn på homosexualitet. Samtalet resulterade i att jag, några dagar senare, hängdes ut på löpsedlarna i Västsverige, och med en artikel i tidningen som över huvud taget inte stämde med vårt samtal. En ljudfil lades också ut på tidningens hemsida, men den var kraftigt bearbetad och klippt. Klappjakten startade, med ord som ”Bögpastorn” mail, telefonsamtal, attityder, debatt i det offentliga rummet med fler osanningar, förtal, lögn och osanna antagaganden, samt attityder från människor på stan.

Vi älskar att tycka olika i Sverige, men bara så länge det olika inte handlar om Jesus eller en annan syn på äktenskapet, eller i frågor som rör abort och synen på rätt till liv. Då drar alla i bromsen och drevet startar.

I vårt demokratiska samhälle, med yttrandefrihet och religionsfrihet, är det tydligen inte okej att uttala sig som kristen i dessa frågor. Men det verkar vara helt okej att starta klappjakt, skriva osanningar om, rikta hat och frustration emot, ropa slagord och kränkande ord efter de som uttrycker en uppfattning i dessa känsliga frågor. Är det verkligen okej?

Vart är Sverige på väg? Romer registreras och förföljs, likaså den judiska folkgruppen i Sverige, Synagogor och kyrkor vandaliseras.

Det vi ser är en fundamentalistisk och aggressiv avsky för kristen tro, som tillåter journalister att jaga ministrar, starta hetskampanjer emot kristna företrädare och församlingar, som samtidigt hindrar dem från att lyfta fram sanningen om människor som hotas till livet, mördas och drivs bort för sin trons skull över hela världen.

Munkaveln som är lagd över den kristnes mun måste bort. Låt oss se till att grundpelare som yttrandefrihet och religionsfrihet i Sverige blir mer än en ”vacker tanke” Vi måste tala om det som sker, både här hemma i Sverige men också ute i världen.

Låt oss stå upp för de kristnas självklara rättighet att få utöva sin tro och ge ord för sin övertygelse.

Hans Marklund