Reaktion på Aftonbladest artikel angående Israel och organdonation

Det är svårt att tiga när det gäller den debattartikel som publicerats angående Israel, på Aftonbladets Kultursida av Jan Helin.
Oavsett frågorna som ställs i denna oseriösa artikel kan man inte annat än att påstå att den är ett lågvattenmärke och håller en oerhört låg journalistisk nivå. Ändå läser folk den med fullt allvar. Hela artikeln är full av dramatiserande ord som man använder när man skriver "fantasy böcker" och inte i seriöst granskande eller ifrågasättande artiklar.

Här följer några citat: "inte en katt kunde röra sig utomhus utan att riskera livet", "...mörkrets bedövande tystnad bröts bara av stillsamma snyftningar", "...minns inte om det var av kyla eller spänning vi huttrade", "stenkastargrabbar bodde under bar himmel"

"Sedan kommer de elaka djävulska mördar israelerna, fimpar sina cigatetter, lägger i sin arrogans och dekadens ifrån sig cocacola burkarna och siktar i lugn och ro genom det trasiga fönstret för att lättsinnigt döda en arab som man kan skära upp och slita njuren ur under hånflabb, samtidigt som man drar en vits för de andra råskinnen.."

Billig litteratur i Pressbyråkiosken håller högre kvalitet och trovärdighet än detta. Det är svårt att ta Jan Helins ord på allvar när han på sin blogg försvarar artikeln och skriver:
"Jag är inte rasist. Jag är inte antisemit. Aftonbladet är inte en antisemitisk tidning. Tvärtom tar vi öppet ställning emot främlingsfientlighet."

När man läser vad Aftonbladest skribenter skriver framstår det en tydlig anti-israelisk hållning. Helle Kleins artiklar har rankats som de värsta antisemitiska i Europa, Olle Svennings artiklar om Mellanöstern där han t.ex. kallar terrorister för frihetskämpar. För att inte tala om Jan Guilliou som i Mellanösternfrågan har en tydlig anti-israelisk hållning.

Yttrandefriheten är en av grundpelarna i vårt demokratiska land, och det står var och en fritt att ha en uppfattning. Men när den uppfattningen via journalister slår över i brist på logik och saknar etik, blir det skrivna ordet ett elakt vapen, som saknar hänsyn till människor.

Bör det inte finnas någon typ av etik i det skrivna ordet? Fel begås av alla parter i en konflikt, men bör det ändå inte finnas ett mänskligt hänsynstagande kopplad till yttrandefriheten, samt ett etiskt tänkande och ett krav på sanningshalt i det som publiceras i offentlig media.
I det här fallet och utifrån min erfarenhet av Mellanöstern, med vänner både bland israeler, palestinier och araber, anser jag att Aftonbladet överskridit de gränserna med råge.

Denna debattartikel tillsammans med övriga debattinlägg i bl.a. Mellanösternfrågan, förstärker bara uppfattningen om bristen av strävan efter att ge sakliga inlägg som är väl förankrade i verkligheten, med källhänvisningar och i en strävan efter att presentera sanningen.

Jan Helin uttrycker också förvåning förvåning över den Israeliska regeringens reaktioner på artikeln och beskriver utrikesminister Avigdor Liebermas uttalande som ett uttalande "helt utan sans."
Det är snarare sanslöst att Jan Helin som gör anspråk på att lägga fram trovärdiga argument i sin artikel, inte kan förstå den reaktionen. Han kastar in en brandfackla i en av de känsligaste områdena och frågorna i världen idag, där han klart deklarerar och anklagar Israel för att först döda palestinier och sedan utnyttja deras organ till donationshandel.
Jan Helin använder sin plattform som chefsredaktör på en av Sveriges största dagstidningar för att ge hela det israeliska folket och den judiska nationen denna osmakliga anklagelse, dessutom offentligt i ett av Sveriges största medier, för att sedan förvåna sig över Israels reaktion. Det är helt utan sans.

Den svenska regeringen med utrikesminister Carl Bildt i spetsen bör agera med mycket större fasthet i denna fråga. Det är inte bara en fråga om yttrandefrihet, utan handlar om mer än så.
Från Aftonbladets sida handlar det om ett klart politiskt ställningstagande i Mellanösternfrågan, en tydlig markering av anti-israeliskt och pro-palestinskt ställningstagande. Denna politiska markering har i detta fall slagit över att bli ett klart kränkande uttalande emot en nation och ett folk. Det har dessutom kommit att uppfattas som en inställning gällande hela den Svenska nation, vilket självklart inte stämmer. Det är ganska naturligt att hela den svenska nationen blir ifrågasatt av Israel, utifrån detta agerande.

Till sist. Jag beklagar verkligen att detta hänt, att det blivit en fråga som drabbat hela Israel och som dessutom drabbar Sverige på ett felaktigt sätt. Vi är många i Sverige, som känner till situationen i Israel, gällande konflikten mellan israeler och palestinier. Vi är många som har god erfarenhet av detta efter många års kontakt med och resande i Israel och Mellanöstern. Jag vill uppmana er som reagerar på artikeln i Aftonbladet, att ta bladet från munnen och ge er tydliga åsikt i frågan.

Det är dags för ett tydligt pro-israeliskt ställningstagande också i vårt land.