Den oförfalskade väckelsen Del 1.

Som kristna strävar vi efter att få se en folkväckelse som berör folk och nationer. Vilka är de förlösande faktorerna i en oförfalskad väckelse?

Alla verkliga väckelser bryter ut när väckelseelden slocknat i församlingen och andlig slöhet och likgiltighet härskar, när vii kristna sjunker ner i andlig slöhet och kraftlöshet. Det bryter ut när väckelse inte längre råder i samhället, då folket och nationen leds bort från Gud..

Det är vid denna punkt som verklig väckelse sätter in. Då det sker, blir människors umgänge med Gud mer medvetet. Bönen och Guds ord får större plats såväl hos den enskilde som i församlingen, och frågorna angående det andliga livet och om evigheten får större betydelse.

Väckelsens dolda källor.

Väckelseelden har aldrig slocknat under hela den kristna församlingens historia. Det har alltid funnits människor i vars hjärtan väckelsens heliga låga brunnit. Väckelsens dolda källor är bland annat bönen och bedjaren. 

Det kan vara en enda person som ber, brinner och vakar, medans andra är fångade i andlig likgiltighet. Han är den helige Andes redskap, ofta i det tysta, väckelsen existerar hos honom, även om den inte brinner i omgivningen.

De dolda källorna är män och kvinnor, helt okända i historien, de är knappast ens kända av sin närmaste omgivning, men de är kända av Gud. De har gjort avgörande insatser. Deras heliga liv och innerliga umgänge med Gud har gjort dem mera känsliga än andra för tiden. Genom sin förtrolighet i bibeln har de känt till den sista tidens händelser. I sitt böneliv och i nöd sysslat med detta, och genom sitt umgänge med Gud, fått tro för att Herren skall gripa in med väckelse. I sin anspråkslöshet har de sällan eller aldrig slagit på stora trumman, gjort stora proklamationer i förtid, eller sagt något till någon om vad de känt och förstått. Men deras tro har förflyttat berg. Deras segerrika, men dolda kamp i bön har bidragit till att föra fram stora och andliga väckelser.

När vi läser i evangelierna går vi ofta hastigt förbi berättelserna om Marias erfarenhet av änglamötet och hennes tro och bekännelse "må det ske med mig som du har sagt" och hennes beslut att i det tysta bära fram Jesus. Eller berättelsen om Simeon och Hanna i templet, som dagligen tjänade Gud med fasta och bön. De väntade på Israels tröst, den helige Ande var över dem och de bar fram sina böner inför Gud fram tills tiden var inne och de fick, Herrens Smorde, Jesus Messias. Eller Johannes döparen som genom sin frimodighet banade väg för Jesu framträdande. Detta är exempel, givna till oss förebilder på gudsmän och gudskvinnor som i det fördolda banade väg för Jesus. De bar fram "den första Jesusväckelsen", den "oförfalskade väckelsen". De levde i en andlig rörelse som existerade före Jesu framträdande. De representerade inte den vedertagna gudstron i Israel, men det var människor som redan före Jesus, levde i gudsfruktan, tro, bön och förväntan på den kommande "Jesusväckelsen". De hade sett något i sina hjärtan och de bar fram det. 

Jag minns syster Elna, som bar fram väckelsen i sina böner. När man besökte henne fann man henne ofta på knä med en uppslagen bibel framför sig. Under en tältkampanj kom Elna och frågade om hon fick vara med vid det nattliga ungdomsmötet. Efter predikan, när jag bjöd fram unga människor till frälsning och andedop, strömmade unga människor fram till böneplatsen. När jag öppnade mina ögon efter bön fick jag se Elna stående mitt i havet av ungdomar, Hennes ansikte strålade av glädje, nu fick hon se svar på sina böner. Eller systrarna Hilma och Miriam, som inredde sin klädkammare i sin lilla lägenhet till bönekammare. Där på väggen satt kartor, bönelistor och kort. De förtröttades aldrig utan bar varje dag fram sina väckelsböner inför Herren.  Eller broder K-G som ständigt var dag de sista 20 åren efter sitt verksamma predikantliv, när kraften inte fanns på samma sätt, ständigt varje dag levde med Gud och bar fram sitt folk och sin nation inför Herren. Hans ständiga bön var att få se en "oförfalskad Jesusväckelse". Jag kommer också att tänka på Karl-Erik som ständigt, varje dag i livet burit fram sina väckelseböner. Han har troget gått till bönen i sin församling i över 80 år. Nu bär inte benen honom dig längre, men hans böner bärs fortfarande fram inför tronen. 

Det har inte gjort så mycket väsen av sig. Inga stora löften eller proklamationer har uttalas från deras läppar. De har överlåtit verket åt Gud och likt Abraham hälsat det välkommet och i sina böner "talat om det som inte fanns så som det redan fanns". De är var och är dolda väckelsekällor. 

Det femfaldiga evangeliet.

Till den oförfalskade väckelsen hör också förkunnelsen av det "femfaldiga evangeliet." Paulus skriver följande till församlingen i Tessaloniki, "Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig Ande, i fullt mått," 1 Tess.1:5. (citat från 1981 års översättning av NT). En oförfalskad väckelse innehåller ett klart och tydligt evangelium, grundat på Guds ord, utan fråndrag eller tillägg, ett evangelium som åtföljs av kraft. När Jesus ger missionsbefallningen och sänder ut sina lärjungar, står det följande, "Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det" Mark.16:20, (citat från 1981 års översättning av NT) När evangelium om Guds rike predikas i fullt mått och i den helige Andes kraft, bekräftar Jesus ordet, evangeliet genom tecken och under till frälsning, helande, befrielse och upprättelse.   

Den femfaldiga förkunnelsen som kännetecknar en "oförfalskad väckelse" är förkunnelse av "omvändelse till pånyttfödelse", "helgelse som en renande välsignelse", "dopet i den helige Ande", "gudomligt helande och befrielse" samt "Jesu Kristi återkomst och uppryckandet av Kristi brud till himmelen"

Detta är en del av den "oförfalskade väckelsen". Låt oss hålla väckelsen ren från störningsmoment så att evangelium om Guds rike kan förkunnas klart, så att Jesus blir trodd, lydd och efterföljd av folket. Det är drömmen om den Svenska folkväckelsen.

Israel och Gaza, juden och palestiniern.

Nu händer det igen. Konflikten mellan Israel och Gaza, juden och palestiniern, blommar ut i väpnade handlingar, i raket beskjutning, terror och krigshandlingar.  Fasansfulla handlingar som självklart är oförsvarliga.

Och så händer det igen. Varje gång konflikten blossar upp, upprepar det sig, den snedvridna och osakliga massmediarapportgeringen av konflikten. Bildreportagen visar förödelse i Gaza.  Rapporterna lyder, ”Israel bombar Gaza” ”Israel mobiliserar” Israel förbereder sig för krig”, ”så många palestinier, bland dem barn har dödats i bombningarna” Men, hur började det? Varför bombar Israel? Hur många på den israeliska sidan drabbas? Vilken verklighet tvingas de att leva med?  

Det finns en sida till i konflikten. Raketbeskjutningen från Gaza in i Israel. Var finns balansen? Nu är det så att inga krigshandlingar är försvarbara, det blir alltid civilbefolkningen som betalar det högsta priset i en väpnad konflikt. Men det finns alltid två sidor av verkligenheten och det borde, i svensk massmedia, i vårt upplysta och toleranta land finnas en större kunskap och balans.

Personligen har jag arbetet med Israel sedan 1981. Jag har besökt landet många gånger genom åren, sett krig och konflikter, terror och hat komma och gå. I höst har jag, i mitt arbete, tillbringat över fyra veckor på plats i Israel. Vi har levt bland judar, araber och palestinier. Israel är en mix av religioner, tro, folk och politik. Vi har mött människorna, känt av den ständiga spänning de lever i varje dag. När föräldrarna skickar sina barn till skolan på morgonen, och skiljs åt för att gå till sina arbeten, i vetskapen om att våld och terror kan slå till och skilja dem åt för alltid. Har du tänkt på att det också drabbar judiska familjer, att även de tvingas leva med den spänningen?

Israel som nation kritiseras ofta för att de är våldsbenägna, intoleranta och egensinniga. Visst det finns starka spänningar i landet politiskt och religiöst. De sitter djupt både bland judar, araber och palestinier, de är mänskligt sett omöjliga att överbrygga och lösa. Men det finns också en annan sida, som inte kommer fram så ofta, speciellt inte i svensk massmedia. Det finns judar och araber som bor tillsammans, och som lever tillsammans. De tillhör samma nation, de är israeliska medborgare och har israeliska pass. De vill inte konflikt, de vill leva sida vid sida i samma land. När vi reser i landet möter vi självklart spänningar, men också generositet och gemenskap. De flesta av våra buss- chaufförer när vi reser genom landet, både i det som kallas Israel och Västbanken, är araber, med israeliskt medborgarskap, som bor i Israel och älskar landet.  Vi har mött både judar och araber som gör militärtjänst i den israeliska armén.

Vi har också mött den palestinska pastorn och hans församling, samt den messiastroende judiske pastorn och hans församling. De har som vänner och församlingar hittat en väg till gemenskap, den väg som är den enda vägen till att överbrygga konflikter mellan tro, religion, politik, spänningar och hat. Den vägen heter försoning. De har förenats över alla gränser och allt tänkande, över murar och barriärer. De betalar ett högt pris för att tillsammans få se drömmen om en nation och dess folk få leva sida vid sida i fred, i denna del av världen, som är en av vår tids hetaste och mest omdiskuterade delar av världen, den del av världen som står i händelsernas centrum, för debatt, diskussion och samtal.

Hur är det då i vårt moderna samhälle och toleranta Europa? Också där händer det igen, det som inte skulle upprepas i historien. Vi som trodde att vi lärt oss att inte tillåta det att ske. Men nu sker det. Underblåst av en obalanserad rapportering i massmedia om situationen i Mellanöstern, ökar antisemitismen i styrka, den breder ut sig över hela vårt präktiga Europa. Våldet emot judiska institutioner blir fler och fler. Idag finns det i stort sett ingen judisk skola eller annan institution i Europa som inte står under polisbevakning och beväpnat skydd.

Det judiska folket upplever återigen förföljelse. De utsätts för hot, hat, förtal och beskyllningar. Slagorden, misstänksamheten, attityderna, orden, blickarna, uttalandena, politiska utspel mm. känns igen.

Och så morden i Toulouse i Frankrike i mars månad i år, då rabbi Jonathan Sandler och tre judiska skolbarn dödades, av en terrorist, som ansåg att han gjorde något bra för mänskligheten och det enda han ångrade var att han inte hann skjuta fler. Mitt i hjärtat av Europa. Detta visar åter igen judarnas sårbarhet i Europa idag.

När en jude skall semestra i Europa idag, uppmanas han att inte tala hebreiska, inte visa den israeliska flaggan, inte använda kippa offentligt, inte resa i stora grupper, inte besöka samma platser regelbundet, inte lägga upp bilder på Face Book, inte ta emot inbjudningar från lokalbefolkningen, kolla att hotellet har säkerhetsvakter, helt enkelt hålla en låg profil.

Hur var det han sade, en judiske mannen som stod i min dörr, vi har valt att hålla en låg profil med vår identitet. I Sverige. Det som är det mest naturliga för oss alla, när vi reser på semester utomlands, är inte naturligt för juden.

Hur kunde det ske? Varför blir det så här igen, vi som borde lärt oss av historien? Det finns säkert flera orsaker och en av dem är med säkerhet den snedvridna och mycket enkelspåriga informations och nyhetsrapporteringen i västvärlden angående konflikten i Mellanöstern. Brännmärkningen av Israel i västvärldens massmedia, medverkar till att bygga upp de antisemitiska strömningarna, som i sin tur skapar en acceptans för hat och våld emot staten Israel och det judiska folket. Kan detta finnas med som en orsak till den judiska nationens osäkerhet, känslighet och sårbarhet?

Det blir självklart inte bättre stämning i Sverige, när kända och tongivande svenska politiker gör sådana skrämmande uttalanden, där man säger att ”Sverigedemokraterna lierar sig med judiska grupper mot muslimer, och att de gör gemensam sak för att sprida information om att det är muslimerna som är farliga”. Det är en kraftig ”käftsmäll” rakt i ansiktet på judarna i vårt land. Att ge sådana uttalanden utan att ha bättre ”på fötterna” än att man sedan skall behöva ta tillbaka det man sagt. Det skapar stor osäkerhet.

Så begravdes de då, de fyra offren från Toulouse i Frankrike. De begravdes i Jerusalem. Tusentals människor följde de fyra till graven. Knessets talman talade om stödet till judar över världen och sade, ”I Toulouse och Jerusalem, i New York och Buenos Aires, står judar från alla riktningar samman med oss i djup smärta och med tårar i ögonen”. Frankrikes utrikesminister talade också vid begravningen och sade, ”Angrepp på judar i Frankrike är ett angrepp mot alla våra 65 miljoner invånare. Vi kommer att göra allt för att inget som denna otroliga tragedi någonsin händer igen. Frankrike kommer inte att tolerera terror.”

Kan detta vara en vändning, kan det sätta en ny trend. Är det möjligt att världsledare kan våga stå upp bortom det ”politiska spelet” för att göra en skillnad? Det återstår att se.

Till sist. Det finns flera intressant böcker  som handlar om ”judisk vardag och helg”. I en av dem kan du bl.a. hitta mycket intressanta ordspråk, visdomsord och läsa följande, ”I varje generation reser de sig emot oss för att ödelägga oss”. Vilket öde? Vilken känsla att leva med. Går det att ändra på det en gång för alla? Hur reagerar vi i vår generation inför detta? Kan vi vara den generation som utgör en skillnad och ändrar på historien? Vad krävs?

Jag vill tro att det är möjligt, men det börjar med dig och mig, med att vi som gör anspråk på att leva med kunskap, i upplysning och tolerans. Det börjar med att vi vågar både se och stå upp för att det finns två sidor av den konflikt som verkar omöjlig att lösa.

Hans Marklund

Opinionsbildande arbete för Iasrael

European Coalition for Israel

Jag har haft förmånen att vara inbjuden till samtal och planering i Stockholm, för att starta upp ECI i Sverige. ECI arbetar på Europanivå, med opinionsbildning inom EU, inom FN och nationella organisationer startas nu i flera Europeiska länder.

Organisationen arbetar med opinionsbildning och information, för att skapa opinion och en rättvis bild av Israel i Sverige, på tre fronter, makthavare och politiker, massmedia och kristenheten.

I dag när jag skriver detta sitter jag på ett X2000 tåg på väg hem från Stockholm och ett av dessa möten. I dag har vi skrivit historia. Vi har startat upp denna organisation i Sverige från och med nu. En arbetsgrupp är tillsatt, som har i uppdrag att ta fram en handlingsplan, skapa resurser i from av kunniga människor som skall knytas till arbetet, ta fram material för att sprida kunskap, arrangera opinionsbildande möten i ämnet och arbeta emot de tre fronter där kunskap måste spridas och opinion bildas. Ett oerhört spännande och intressant arbete. Oerhört viktigt i vår tid. Var med och bed för detta.

 

Israel och Gaza, juden och palestiniern

Israel och Gaza, juden och palestiniern.

Nu händer det igen. Konflikten mellan Israel och Gaza, juden och palestiniern, blommar ut i väpnade handlingar, i raket beskjutning, terror och krigshandlingar.  Fasansfulla handlingar som självklart är oförsvarliga.

Och så händer det igen. Varje gång konflikten blossar upp, upprepar det sig, den snedvridna och osakliga massmediarapportgeringen av konflikten. Bildreportagen visar förödelse i Gaza.  Rapporterna lyder, ”Israel bombar Gaza” ”Israel mobiliserar” Israel förbereder sig för krig”, ”så många palestinier, bland dem barn har dödats i bombningarna” Men, hur började det? Varför bombar Israel? Hur många på den israeliska sidan drabbas? Vilken verklighet tvingas de att leva med?  

Det finns en sida till i konflikten. Raketbeskjutningen från Gaza in i Israel. Var finns balansen? Nu är det så att inga krigshandlingar är försvarbara, det blir alltid civilbefolkningen som betalar det högsta priset i en väpnad konflikt. Men det finns alltid två sidor av verkligenheten och det borde, i svensk massmedia, i vårt upplysta och toleranta land finnas en större kunskap och balans.

Personligen har jag arbetet med Israel sedan 1981. Jag har besökt landet många gånger genom åren, sett krig och konflikter, terror och hat komma och gå. I höst har jag, i mitt arbete, tillbringat över fyra veckor på plats i Israel. Vi har levt bland judar, araber och palestinier. Israel är en mix av religioner, tro, folk och politik. Vi har mött människorna, känt av den ständiga spänning de lever i varje dag. När föräldrarna skickar sina barn till skolan på morgonen, och skiljs åt för att gå till sina arbeten, i vetskapen om att våld och terror kan slå till och skilja dem åt för alltid. Har du tänkt på att det också drabbar judiska familjer, att även de tvingas leva med den spänningen?

Israel som nation kritiseras ofta för att de är våldsbenägna, intoleranta och egensinniga. Visst det finns starka spänningar i landet politiskt och religiöst. De sitter djupt både bland judar, araber och palestinier, de är mänskligt sett omöjliga att överbrygga och lösa. Men det finns också en annan sida, som inte kommer fram så ofta, speciellt inte i svensk massmedia. Det finns judar och araber som bor tillsammans, och som lever tillsammans. De tillhör samma nation, de är israeliska medborgare och har israeliska pass. De vill inte konflikt, de vill leva sida vid sida i samma land. När vi reser i landet möter vi självklart spänningar, men också generositet och gemenskap. De flesta av våra buss- chaufförer när vi reser genom landet, både i det som kallas Israel och Västbanken, är araber, med israeliskt medborgarskap, som bor i Israel och älskar landet.  Vi har mött både judar och araber som gör militärtjänst i den israeliska armén.

Vi har också mött den palestinska pastorn och hans församling, samt den messiastroende judiske pastorn och hans församling. De har som vänner och församlingar hittat en väg till gemenskap, den väg som är den enda vägen till att överbrygga konflikter mellan tro, religion, politik, spänningar och hat. Den vägen heter försoning. De har förenats över alla gränser och allt tänkande, över murar och barriärer. De betalar ett högt pris för att tillsammans få se drömmen om en nation och dess folk få leva sida vid sida i fred, i denna del av världen, som är en av vår tids hetaste och mest omdiskuterade delar av världen, den del av världen som står i händelsernas centrum, för debatt, diskussion och samtal.

Hur är det då i vårt moderna samhälle och toleranta Europa? Också där händer det igen, det som inte skulle upprepas i historien. Vi som trodde att vi lärt oss att inte tillåta det att ske. Men nu sker det. Underblåst av en obalanserad rapportering i massmedia om situationen i Mellanöstern, ökar antisemitismen i styrka, den breder ut sig över hela vårt präktiga Europa. Våldet emot judiska institutioner blir fler och fler. Idag finns det i stort sett ingen judisk skola eller annan institution i Europa som inte står under polisbevakning och beväpnat skydd.

Det judiska folket upplever återigen förföljelse. De utsätts för hot, hat, förtal och beskyllningar. Slagorden, misstänksamheten, attityderna, orden, blickarna, uttalandena, politiska utspel mm. känns igen.

Och så morden i Toulouse i Frankrike i mars månad i år, då rabbi Jonathan Sandler och tre judiska skolbarn dödades, av en terrorist, som ansåg att han gjorde något bra för mänskligheten och det enda han ångrade var att han inte hann skjuta fler. Mitt i hjärtat av Europa. Detta visar åter igen judarnas sårbarhet i Europa idag.

När en jude skall semestra i Europa idag, uppmanas han att inte tala hebreiska, inte visa den israeliska flaggan, inte använda kippa offentligt, inte resa i stora grupper, inte besöka samma platser regelbundet, inte lägga upp bilder på Face Book, inte ta emot inbjudningar från lokalbefolkningen, kolla att hotellet har säkerhetsvakter, helt enkelt hålla en låg profil.

Hur var det han sade, en judiske mannen som stod i min dörr, vi har valt att hålla en låg profil med vår identitet. I Sverige. Det som är det mest naturliga för oss alla, när vi reser på semester utomlands, är inte naturligt för juden.

Hur kunde det ske? Varför blir det så här igen, vi som borde lärt oss av historien? Det finns säkert flera orsaker och en av dem är med säkerhet den snedvridna och mycket enkelspåriga informations och nyhetsrapporteringen i västvärlden angående konflikten i Mellanöstern. Brännmärkningen av Israel i västvärldens massmedia, medverkar till att bygga upp de antisemitiska strömningarna, som i sin tur skapar en acceptans för hat och våld emot staten Israel och det judiska folket. Kan detta finnas med som en orsak till den judiska nationens osäkerhet, känslighet och sårbarhet?

Det blir självklart inte bättre stämning i Sverige, när kända och tongivande svenska politiker gör sådana skrämmande uttalanden, där man säger att ”Sverigedemokraterna lierar sig med judiska grupper mot muslimer, och att de gör gemensam sak för att sprida information om att det är muslimerna som är farliga”. Det är en kraftig ”käftsmäll” rakt i ansiktet på judarna i vårt land. Att ge sådana uttalanden utan att ha bättre ”på fötterna” än att man sedan skall behöva ta tillbaka det man sagt. Det skapar stor osäkerhet.

Så begravdes de då, de fyra offren från Toulouse i Frankrike. De begravdes i Jerusalem. Tusentals människor följde de fyra till graven. Knessets talman talade om stödet till judar över världen och sade, ”I Toulouse och Jerusalem, i New York och Buenos Aires, står judar från alla riktningar samman med oss i djup smärta och med tårar i ögonen”. Frankrikes utrikesminister talade också vid begravningen och sade, ”Angrepp på judar i Frankrike är ett angrepp mot alla våra 65 miljoner invånare. Vi kommer att göra allt för att inget som denna otroliga tragedi någonsin händer igen. Frankrike kommer inte att tolerera terror.”

Kan detta vara en vändning, kan det sätta en ny trend. Är det möjligt att världsledare kan våga stå upp bortom det ”politiska spelet” för att göra en skillnad? Det återstår att se.

Till sist. Det finns flera intressant böcker  som handlar om ”judisk vardag och helg”. I en av dem kan du bl.a. hitta mycket intressanta ordspråk, visdomsord och läsa följande, ”I varje generation reser de sig emot oss för att ödelägga oss”. Vilket öde? Vilken känsla att leva med. Går det att ändra på det en gång för alla? Hur reagerar vi i vår generation inför detta? Kan vi vara den generation som utgör en skillnad och ändrar på historien? Vad krävs?

Jag vill tro att det är möjligt, men det börjar med dig och mig, med att vi som gör anspråk på att leva med kunskap, i upplysning och tolerans. Det börjar med att vi vågar både se och stå upp för att det finns två sidor av den konflikt som verkar omöjlig att lösa.

Hans Marklund

 

Rapport från Israel

Har just kommit hem från ytterligare en underbar Israelsresa, som sträckt sig över åtta dagar. Har haft förmånen att få ha guide ansvar i en buss med 30 underbara norrmän och 20 härliga svenskar. Vi har rest genom landet från norr och nedåt. Resan startade med en dag på Golanhöjderna, vi besökte Saligprisningarnas berg, Petrusplatsen, den plats där Jesus möter Petrus till upprättelse, Kapernaum och vi hade ett underbart dop i Genesarets sjö. Därefter reste vi till Nasaret, via Harmageddonslätten till Karmels berg och platsen för Elias seger över Baalsprofeterna. Vi fortsatte till Cesarea vid havet och sedan vidare upp till Jerusalem.

Jerusalemdagarna blev som vanligt en stark upplevelse. Vi hade ett underbart möte i Gordons Golgata där vi firade Herrens måltid och sjöng lovsång. Under mötet blev fler frälsta och helade. Vi besökte Betesda dammen, vandrade Via Dolorosaa, vi gjorde den härliga vandringen från Oljeberget via Tårarnas kapell och ner till Getsemane. Vi besökte Kaifas Palats och Sions berg med Övre salen. I övre Salen bröt lovsången loss oerhört starkt och den helige Ande föll över resenärerna med sin kraft. Vi besökte också Yad va Shem med Childresn Memorial, som påminner oss om andra världskrigets förföljelse av judarna. Resan avslutades sedan med en härlig dag vid Döda havet.

Två utomhuskonserter hölls också med medverkan av bl.a. Frank Ådahl, Per Sötorp, Consoelo del Pilar och Edward John. Vi fick också uppleva ett starkt helandemöte en kväll i Jerusalem, där jag hade förmånen att få predika. Vi sjöng härlig och befriande lovsång och bad för sjuka till helande. Många fick ett mirakel från Herren. Vi återkommer med vittnesbörd.

Det är oerhört intressant med Israel idag. En Israelresa är en historisk upplevelse, den bekräftar och stadfäster Herrens profetiska ord. Det är en naturupplevelse, Israels natur är så rik på variation med sin variation av Hermons höga snöklädda topp, det blomstrande och vackra Galliléen, den bördiga Golanplatån och Jordandalen. Det härliga Medelhavet med sina underbara bad till det spännande Jerusalem som ligger som ett smycke på drygt 800 meters höjd över havet till den torra öknen med Döda havet som ligger 400 meter under havet och är Jordens yttersta punkt. Israelresan är också en Jesusupplevelse, ett möte med en levande Gud och en uppstånden frälsare, ett möte med den helige Andes närvaro och en öppen bibel. En israelsresa gör inverkan på hela människans ande, själ och kropp, den deponerar in en andlig dimension i den troende och den förvandlar den icke troende från skepticism till tro och frälsning.

Nu planerar vi för nya resor till nästa år.

Shalom från

Hans Marklund

Israel och Jerusalem en mix av religion, tro, politik och folk.

Idag reser vi hem från Israel. Har tillbringat tre veckor i landet, bland judar, araber och palestinier. Vi älskar Israel, det är ett underbart land och det har varit en stor förmån att få leda två grupper i landet. Israel är en mix av religioner, tro, folk och politik. Israel som nation kritiseras ofta för att de är våldsbenägna, intoleranta och egensinniga. Visst det finns starka spänningar i landet politiskt och religiöst. De sitter djupt både bland judar, araber och palestinier, de är mänskligt sett omöjliga att överbrygga och lösa. Men det finns en annan sida också, som inte kommer fram så ofta, speciellt inte i svensk massmedia. Det finns judar och araber som bor tillsammans, och som lever tillsammans. De tillhör samma nation, de är israeliska medborgare och har israeliska pass. De vill inte konflikt, de vill leva sida vid sida i samma land. När vi reser i landet möter vi självklar spänningar, men också generositet och gemenskap. De flesta av våra buss chaufförer under resorna är araber, med israeliskt medborgarskap, som bor i Israel och älskar landet. Flera av dem är varmt kristna och tror på Jesus.  Vi har mött både judar och araber som gör militärtjänst i den israeliska armén.

Vi har också mött den palestinska pastorn och hans församling, samt den messiastroende judiske pastorn och hans församling. De har som bröder och församlingar hittat den höga vägen, den väg som är den enda vägen till att överbrygga konflikter mellan tro, religion, politik, spänningar och hat. Den vägen heter Jesus Kristus. De har förenats över alla gränser och allt tänkande, över murar och barriärer. De betalar ett högt pris för att tillsammans få se Guds rike växa till och utbredas i denna del av världen, den hetaste och mest centrala delen av världen, den del av världen som står och kommer att stå i centrum för den sista tidens händelser, Jesu återkomst. De kommer att stå tillsammans, sida vid sida när han kommer.

Jag och min familj vi älskar detta land, dess folk och det Guds rikes skeende som pågår här. Vi har bestämt oss, vi tänker vara med och stå tillsammans med dem och med de som ger sina liv för den enda vägen till försoning och upprättelse av Guds rike och Messias återkomst. Den vägen heter Jesus Kristus.

Rapporter från Ålandskonferensen

Under sista veckan i augusti predikade jag på Ålandskonferensen, en konferens som arrangerades av Pingstförsamlingen, Missionsförsamlingen och Trosförsamlingen i Mariehamn. Vi höll möten torsdag till söndag. 

Vi fick verkligen uppleva fantastiska möten med en stark Gudsnärvaro, där människor mötte frälsning, helande, befrielse och förnyelse. Den profetiska smörjelsen var också starkt utgjuten till profetisk förkunnelse in i församlingarnas liv och situation, samt till personliga profetiska tilltal. Vid ett kvällsmöte var också Ålands TV med och filmade hela mötet. Det kommer att sändas över Ålands TV någon gång i höst.

                            
                            TV teamet filmar under eftermötet

Det är verkligen en ny tid i våra Nordiska länder. Gudsnärvaron är påtaglig och kraften är utgjuten. Jesus går fram i våra länder med tecken och under.

Här följer några vittnesbörd från några av ledarna i församlingarna på Åland.

Rapporter från Pingstförsamlingen, Missionsförsamlingen och församlingen Ordets gemensamma konferens, Ålandskonferensen.

Det var en härlig och underbar Ålandskonferens vi fick uppleva tillsammans med Hans Marklund som talare.  Vi känner oss uppmuntrade och vederkvickta fortfarande och ditt besök var uppskattat. Herren skall välsigna och styrka dig i din uppgift.

Personligen har jag fått en ny tändning, en ny eld och jag tro att det skall bli ett genombrott om vi håller fast i bönelinan, något utöver det vi är vana vid här på Åland, om vi tar vara på detta och inte backar. Mycket bekräftar det i den process vi lever i och vi får fortsätta söka Gud för det han vill i församlingarna och i våra personliga liv. 

Vi hoppas att se dig snart här igen. Jag önskar dig och din familj allt gott!

Med broderlig hälsning

Sam och Gunvor Österlund

Missionskyrkan

Det vi levt med när det gäller den helg som var är att den just ska få komma in i skeendet och betjäna helheten dvs kroppen och det Gud vill utifrån det gemensamma perspektivet. Där var helgen mitt i prick, flera av de processer jag levt med och vi som ett gemensamt ledarskap levt med bekräftades på olika sätt. Detta tror jag var betydelsefullt både för oss som valt att gå denna väg av försoning och enhet utifrån det vittnesbörd vi bär upp i våra hjärtan men det var också viktigt för församlingarna att få landa i det mera. Gud vill verkligen något över den här platsen liksom han vill över alla platser men det är fascinerande att se vad som växer fram. 

Så ett jätte tack för att du lydde den helige Ande och tack för lunchen den var en välsignelse.

Mvh Joel Stenroos

Församlingen Ordet i Mariehamn

Stort tack till dej, broder och till Herren som förser så rikligt med det som vi behöver, uppmuntran, bekräftelse på det som vi tror och hoppas på!

Vi (jag) är särskilt glad över den profetiska tjänsten hos dej, smörjelsen som gjorde att det du fick förmedla var så "mitt i prick". Det bekräftar vad vi tror och känner, att detta är en tid när Gud vill använda oss som församlingar i ett skede av andligt genombrott på vår ort, ja till en folkväckelse som berör och kan förvandla människors situation.

Må vi som ledarskap i församlingarna fortsatt söka Guds vilja för vår tid så att hans plan kan förverkligas!

Du har under ditt besök fått ge oss en fantastisk hjälp framåt i detta! Tack broder för ditt osjälviska tjänande!

Mycken kraft och välsignelse från Jesus Kristus över din fortsatta gärning!!

Hälsningar,

Per-Olof Knuts

Hej Hans!

Jag vill tacka för en fantastisk konferens, som jag starkt upplever (till skillnad från vissa konferenser) kommer att ha starka återverkningar i framtiden, då budskapet du förmedlade med en otrolig innerlighet gick så på djupet gällande våra församlingar.

Må väl!

Kenneth